Jag har kommit underfund att jag troligtvis bränner iväg en massa pengar, på tok för mycket på en massa onödiga prylar. Bland annat så går det åt, för mig, en förfärlig massa pengar på mat av någon märklig anledning. Jag tycker liksom inte att jag äter särskilt mycket och heller inte särskilt exklusivt, ändå så tycks en närmast orimlig andel av min lön försvinna iväg på den lokala matbutiken. Jag vet nog vad som är boven i dramat i och för sig. Det är tveklöst det här med att jag sticker och småhandlar hela tiden. Eller alltså, jag försöker se till att veckohandla en gång. Men jag lyckas alltid glömma en massa saker då, plus att jag ständigt blir sugen på andra maträtter än de jag planerat för och då måste jag ner på affären igen, vilket ofrånkomligen leder till att jag köper på mig en massa småprylar jag inte ska ha. Kanske borde jag testa en sådan där matkasse man beställer online och får hemskickad, då skulle jag slippa mycket av det där okynneshandlandet tror jag.

Jag är nog inte riktigt så effektiv som jag egentligen skulle kunna vara. Det här har blivit alltmer tydligt på mitt jobb. Ofta kan jag sitta och jobba med en uppgift i timmar i sträck utan att få något av värde uträttat. Så kan det naturligtvis inte få fortsätta. Jag har därför bestämt mig för satt gå någon form av kurs eller kortare utbildning för att utveckla just personlig effektivitet och andra liknande grejer som kan vara användbara i arbetslivet. Dock så börjar det bli ganska bråttom med det här. Jag behöver gå en sådan här kurs relativt snart, för att inte säga omgående. Annars kan det mycket väl gå illa för mig på ett flertal vis. Vilket naturligtvis är något som jag till varje pris vill undvika här. Ganska självklart egentligen. Få människor vill väl att saker och ting ska gå illa. Så inte heller jag.

Igår kom Daniel och Robin hem till mig och chillade lite. Vi pratade lite om vad alla ska göra i sommar och märkte att ingen av oss har några planer. Det enda vi ska göra är att jobba, så vi bestämde oss för att hitta på något kul. Vi grubblade ganska länge på vad vi skulle vilja göra för vi måste ha råd med det också. Då kom Daniel på att vi kan åka till hans landställe. Han visade bilder på det och det såg riktigt lockande ut. Huset låg precis vid havet och på trädgården stod det ett utomhus spa. Både jag och Robin blev taggade på att åka dit och vi bestämde att vi ska göra det. Vi har dock inte bestämt datum än för vi vill att det ska vara varmt när vi åker dit.

Det ser tveklöst ut som att jag behöver köpa ett nytt partytält i år. Den saken råder det inte längre någon som helst tvekan om egentligen. Det ser inte bara ut så, nytt och gärna större partytält är onekligen ett måste. Det gamla som jag använt vid oräkneliga fester har på alla sätt gjort sitt. Det börjar bli slitet och det känns inte längre fräscht att anordna fester där folk ska trivas och ha roligt under dess tak. Visst kan det här komma att kosta en redig slant men det får det faktiskt vara värt. I år har jag dessutom tänkt utvidga min festverksamhet så att säga och duger det helt enkelt inte med undermålig utrustning. Så är det bara. Det känns på det hela taget skönt att jag slutligen har kommit fram till det här beslutet. Nu har det inte på något sätt varit en lätt process snarare har i mitt fall varit påfallande slitsam men nu är jag i mål och oerhört nöjd med själva utgången.

Jag tror helt klart att det är dags att vi skaffar och implementerar ett nytt bokningssystem på mitt jobb. Den gamla har tvelöst spelat ut sin roll den saken råder det inget som helst tvivel. Det behövs någon form av nytänk skulle jag vilja säga. Tiden då det gick att hanka sig fram med gamla och förlegade lösningar som kanske aldrig varit särskilt effektiva är tveklöst förbi. Jag är fullkomligt övertygad om den saken på alla sätt och vis. Dessutom tycker jag att det är ytterst märkligt att inte ett förhållandevis framgångrikt och progressivt företag som det jag jobbar för tagit tag i det här. Ska jag vara helt ärligt är detta förhållande närmast beklämmande och faktiskt lite pinsamt för alla iblandande enligt min mening. Man tycker ju liksom att utvecklingen borde ha omsvept även de mer konservativa och stela i min bransch men så är uppenbarligen inte fallet. Men nu verkar det som om tiden har kommit ikapp även de mer trångsynta krafterna.

Jag tycker inte om att behöva köpa papperspåsar när jag går och handlar för jag föredrar att köpa plastpåsar istället och det finns flera anledningar till det och först och främst så känns dom mycket bättre att bära när man har köpt matvaror och sen är det ju bra att ha plastpåsar hemma så att man kan slänga sina sopor i dom och sist men inte minst så är det ju mycket billigare att köpa en plastkasse än vad det är att köpa en papperspåse och även om det inte handlar om några större summor så tycker jag ändå att det blir en hel del om man ser det över ett helt år och många säger att jag är snål men jag skulle nog snarare vilja säga att jag är ekonomisk och att jag inte tycker om att lägga pengar på onödiga saker. Det finns ju roligare saker att lägga sina pengar på så att säga

Jag har en känsla av att ha halkat efter lite vad gäller modern teknik och nya lösningar. Till exempel hade jag inte ens hört talas om seo hosting förrän ganska nyligen. Vilket egentligen är snudd på skandalöst för en person i min ställning. Det är helt enkelt sådant jag borde ha koll på och helt till och med ha implementerad i någon del eller led av min verksamhet. Men så har alltså icke skett. Vore jag personligen börsnoterad skulle både min A- och B-aktier störtdyka om detta kom till allmän kännedom. Det kanske till och med skulle gå så långt att diverse sammanslutningar av internationella aktiemäklare skulle börja spekulera hårt mot mig, det är heller inte uteslutet att jag skulle bli ifrågasatt och kanske rentav bli utsatt för någon form av angrepp på min ställning som chef, ledare och ägare av mig själv. Ett så kallat ”hostile takeover” alltså. Det vill jag till varje pris undvika eftersom jag helst leder och äger mig själv. Därför ska jag omedelbart se till att förkovra mig lite och uppdatera mina nästintill obefintliga kunskaper om just seo hosting.

Nästa vecka ska jag återigen på konferens Solna. Det är faktiskt en händelse jag ser fram emot. Jag vet. Det låter lite konstigt och jag tycker så klart att det här är tämligen svårt att erkänna och skriva om på det här sättet. Men nu är det ju så allting råkar ligga till och jag kan inte vara någonting annat än ärlig här. För det är ju faktiskt så att denna blogg är min säkerhetsventil, mitt andningshål där jag kan vädra allting. Eller det är i vart fall tanke. Jag känner också trots allt ett visst tryck att inte avslöja min politiska hemvist. Det är ju nämligen något högst personligt och i mitt fall ganska känsligt. Jag tillhör nämligen den här gruppen av människor som gärna håller sådant här hemligt. Kanske tillhör jag ett utdöende släkte, kanske är jag något av ett unikum (fast det verkar mindre sannolikt). Jag vet inte och det spelar ärligt talat inte någon större roll längre.

Jag är lite sugen på att börja jobba på något företag i Göteborg. Det är i nuläget inte nödvändigt för mig att bo i staden, jag kan lika gärna pendla. Nu förstår jag ifall det här låter konstigt men egentligen spelar det inte någon större roll vad själva jobbet går ut på (även om det helst ska vara något jag behärskar och trivs med). Nej, det enda som betyder något är att själva arbetsplatsen finns i Göteborg. Sitter jag på ett kontor vill jag kunna titta ut genom fönstret och tänka att det här minsann är Göteborg och ingen annanstans. Det är en fråga av avgörande vikt för min och jag kan inte under några som helt omständigheter tillåta någon form av kompromiss. Allt mitt framtida arbete måste utföras under göteborgsk stadsflagg. Det är inte mer med det. Om inte det här kravet kan tillgodoses föreligger stor risk att jag blir utbränd eller råkar utför något ännu värre.

Jag har alltid gillat lyft. Bänklyft, lönelyft eller pannlyft det spelar ingen roll egentligen. Bara något lyfts. Ofta och mycket om jag får bestämma. I konsekvensens namn gillar jag inte sänkningar och inte att bli riktigt totalsänkt heller. Jag står faktiskt inte ut med sådan över huvud taget, jag vill inte umgås med sänkta människor alls ifall jag undvika det. Frågan är förstås om jag vill umgås med lyfta person heller. Jag är faktiskt lite osäker på den saken. Jag tror att det kan bli en smula tjatigt i längden om jag ska vara helt ärligt hur fina de än är var för sig. Men så är det väl överlag, vissa saker kan man hantera i större mängder och över längre tidsrymder medan man tröttnar på andra saker relativt omgående. Det kan inte hjälpas. Jag är så sjukligt trött på vissa saker att jag är beredd att emigrera till något jobbigt land och bli getfarmare för att slippa otyget.

Jag tror att jag har blivit beroende av bingo på nätet för jag spenderar hela dagarna framför datorn och spelar bingo och det kan ske inte är så bra för jag får ju inget annat gjort och min lägenhet är väldigt ostädad just nu och det är direkt ett resultat av mitt bingospelande och jag skulle verkligen behöva ta en liten paus från datorn och ta ett tag med dammsugaren så att jag får det rent hemma hos mig för det är inte så roligt att gå runt i en smutsig lägenhet även om jag inte går sunt så mycket hemma hos mig eftersom jag mest sitter framför datorn men ändå. Jag måste ju gå på toaletten ibland eller laga mat i köket och det går ju inte så bra för jag har så mycket odiskad disk hemma hos mig så jag skulle behöva diska också men det är ju så himla tråkigt tycker jag.

Vissa yrken och ja hela livsstilar verkar så tilltalande tycker jag. Konstnär till exempel. Det är ju inte något man jobbar med lite grand så där. Konstnär är man hela tiden. Alltid. Det i mångt och mycket en livsstil som jag har förstått saken. Man är liksom inte konstnär på deltid. Jag antar att samma sak gäller sysslor som bygger på en sann övertygelse. En präst eller till och med påven är ju alltid just präst och påve. För att vara präst måste man dela yrkets och arbetsgivarens värderingar även privat. En person som jobbar på IKEA däremot måste inte per definition tycka likadant som Ingvar Kamprad och företaget i alla upptänkliga frågor. En bilmekaniker måste inte älska bilar heller, kan man reparera bilar så räcker det alldeles utmärkt. Sedan finns det kanske mellanting. Jobbar man med vård bör man helst tycka om att hjälpa människor, en person som arbetar med exempelvis HLR utbildning bör ju helst anse att hjärtlungräddning är en bra och nödvändig grej. Fast det behöver ändå inte vara sjuksköterska eller vad det nu är dygnet runt.